Hur hamnade vi i att medarbetarens integritet har högre prioritet än det faktum att missbruk på arbetsplatsen innebär risker i arbetsmiljön och äventyrar t ex patientsäkerheten inom vården?
Artikeln, Drogtester i strid mot grundlagen, i Alkohol & Narkotika belyser debatten kring huruvida grundlagen sätter stopp när det kommer till att drogtesta medarbetare inom offentlig sektor.
Är inte tiden inne att på allvar ifrågasätta detta och påkalla en lagändring?
Argumentet för förbudet grundar sig i tesen att arbetsplatsdrogtestning inkräktar på individens integritet. Men om det nu finns provtagningsmetoder som värnar om integriteten? Där syftet med drogtestning är arbetsgivarens omsorg om medarbetare på individ- och gruppnivå samt är en del i det systematiska arbetsmiljöarbetet?
Som partner inom drogtestning har Prodia kunder inom såväl vårdsektor som privat näringsliv. Vi får allt oftare larm om hur det förekommer stölder och läkemedelssvinn i verksamheter inom vårdsektorn. Främst är det sjukvårdspersonal som ställer frågor kring vad som krävs för att man ska få lov att införa drogtestning i deras verksamheter. Det är inte panodil som stjäls, utan mängder av narkotikaklassade läkemedel.En sjuksköterska delade sina tankar med oss,
”-Hur kommer det sig att läkemedelsmissbruk tycks vara överrepresenterat inom sjukvården? Jag har sett hur det förekommer stölder av narkotika på mer eller mindre varje arbetsplats jag har arbetat på under mina 15 år som sjuksköterska. Det får mig att fundera över hur det kan se ut så här. Bara för att jag har tillgång till läkemedelsrummet och hanterar narkotika dagligen så känner ju inte jag ett begär av att ta tabletter…”
Förklaringen ligger högst troligt i att vi individer har olika grad av sårbarhet för beroende och när det som kan stimulera vårt begär och höja dopaminnivåerna finns direkt framför oss, då blir det också lättare att gå i fällan. Där ligger också förklaringen till varför alkohol är den vanligaste drogen i Sverige. Den är laglig och tillgänglig.
Så frågan vi bör ställa oss är hur vi hamnade i att medarbetarens integritet har högre prioritet än det faktum att missbruk på arbetsplatsen innebär risker i arbetsmiljön och äventyrar t ex patientsäkerheten inom vården?
I artikeln säger Madelena Nilsson, ordförande akademikerförbundet SSR i Sörmland,
”Vi ser inte positivt på att ha en arbetsgivare som inte litar på och misstänker alla sina medarbetare. Det kan bli svårt att behålla och rekrytera nya medarbetare. Hur går det ihop med tillitsbaserat ledarskap?”
Vi anser att det här är ett isolerat sätt att se på det. Sedan när handlar drogtestning om att misstänkliggöra alla sina medarbetare? Inte en enda gång under alla år som vi varit verksamma har vi mött arbetsgivare med viljan att implementera drogtester på grund av bristande tillit. Argument och incitament för att implementera arbetsplatsdrogtestning ser däremot ofta ut enligt nedan:
Bidra till säkrare arbetsmiljö
Bidra till hälsofrämjande
Öka produktivitet i organisationen
Fånga upp missbruk i ett tidigare skede vilket förbättrar utsikterna att bli drogfri
Minska sjukfrånvaro och sjuknärvaro på arbetsplatsen
Minska dolda kostnader
Positivt signalvärde i och utanför organisationen
Idag finns det så mycket belägg för att drogtester är ett kraftfullt verktyg som leder till resultat. Det finns till och med prejudicerande domar från AD där man påtalar vidden av att inkludera drogtestning för att nå framgång med ett antidrogprogram på arbetsplatsen.
VD Sabina Karlsson säger.
”Jag tror att vi kan vara överens om att individer med en sårbarhet att hamna i ett beroende finns i alla samhällsskikt och sektorer.
All data och statistik pekar på ökat inflöde av droger i vårt land, missbruket kryper ner i åldrarna och gör sig också mer lättillgängligt genom digitala forum och andra plattformar. Vi alla skulle rent presumtivt kunna falla offer för drogvågen som sköljer in över oss.
Att inte ta ansvar och ta helhetsgrepp om droger på arbetsplatser tror vi tyvärr kommer leda till att arbetsplatser inom det offentliga blir mindre attraktiva i framtiden och signalerar att systematiskt arbetsmiljöarbete förekommer, men att man ändå väljer att se mellan fingrarna i denna fråga.
För min egen del så känns det helt rimligt att mina barn går på en skola där omfattande bakgrundskontroller görs på personalen för att jag som förälder ska känna mig trygg. Likaså att jag, när jag är sjuk och får sjukvård, tas om hand av personal som inte knaprar tabletter i läkemedelsrummet. Eller att mina mor-/farföräldrar vårdas på äldreboende av personal som är alert och inte påverkad.
Det är ok att vi gör både rutinmässiga och slumpmässiga kontroller av chaufförer i trafiken för att öka säkerheten på våra vägar. Så hur kan det inte vara en självklarhet i arbetslivet? Det är en fråga om att kvalitetssäkra arbetsplatser, vilket borde vara en självklarhet att få lov att göra i arbetslivet oavsett vilken sektor man tillhör.
Låt oss enas om att drogtestning inte är av ondo utan av omtanke.”
Jag vill gärna höra dina åsikter. Maila mig: sabina@prodia.se eller kontakta oss här.